Kinkig i maten?

Jag var kinkig som barn. Är fortfarande rätt liten i maten, avskyr kommentarer om hur lite jag äter (som det hänt att jag fått på jobbet). Det här ligger i bakgrunden till den inställning jag har nu:
Man måste inte smaka
Man måste inte äta upp
Man känner bäst själv om man är mätt

Det är också så att man behöver inte äta mångsidigt vid varje måltid. Man kan äta potatis i två veckor, köttbullar i två veckor, ärtor i två veckor. Då har man fått i sig både kolhydrater, protein och vitaminer.

Min approach till måltiderna är att det alltid ska finnas något som var och en tycker om. Köttgryta med potatis och lösa tomater - var och en väljer vad de vill ha. Bara potatis är ok. Eller bara tomater. Kokt torsk, potatis, ägg, ärtor, skirat smör. Pastasås, pasta, en omtyckt grönsak. Eventuellt smörgås till. Även om man som vuxen gärna serverar det blandat är det bättre ur denna aspekt att servera det separat.

Jag har också läst att det är väldigt vanligt att barn blir kräsna (Simon är åt det hållet). Försiktiga med att smaka nya saker - kanske det är ett överlevnadsarv. Simon gillar korv stroganoff - men häromdagen såg han att jag hade i senap, och ville knappt smaka.

På förskolan tror jag de delvis har en annan inställning, jobbar med att man ska smaka, man ska äta upp det man tagit (tror inte de tvingar det till varje pris, men det är den grundläggande principen de jobbar med). OK för mig, men inget jag vill driva. Enligt dem äter Simon det mesta.

I vår familj finns också en annan aspekt just nu, som nog delvis beror på min neutrala inställning: Framför allt är det nog Simon som undrar var gränsen går, får han bestämma också? Om man vill ha majs till maten, får man det? Om man ändrar sig till ärtor, får man det? Man kan också välja frysta eller värmda... Och till att börja med kändes det inte som något problem: En närstående människa som gärna vill ha något särskilt - visst kan han/hon få det. Nu har det urartat, vi har övergått till att eventuellt säga ja till första önskemålet, men sedan blir det som vi bestämt. Ja, vi hör att du gärna vill ha pannkakor istället, men det kan vi inte göra idag. Vi ska komma ihåg det, så kan vi göra det en annan dag.