Vid mitt kejsarsnitt var en av mina bekanta narkossköterska. Jag tycker hennes approach till det var väldigt professionell, och överhuvudtaget är det min erfarenhet:
Om man känner patienten frågar man om patienten vill ha en som personal. Jag visste sedan innan att Malin (som hon heter) jobbar som narkossköterska, fast inte på vilken avdelning. Hon kontaktade mig och frågade hur jag kände. Jag tyckte det kändes bra att ha henne som personal, eller att hon besökte mig efteråt som kompis, men det hade varit konstigt om hon bara hade sagt hej vid operationen men jobbat med något annat, så kan ju inte kompisar göra. Hon ville gärna vara min narkossköterska, så hon ordnade schemat så. Hon har såklart också på sekretesslagen och inte pratat om min förlossning med några vi känner.
Jag har även gått vattengympa för gravida som leds av en barnmorska, om hon jobbar på förlossningen när en mamma därifrån kommer in ber hon en kollega att fråga om man vill ha henne som BM. Väldigt bra tycker jag, hon var bra på vattengympan men jag hade nog inte valt henne vid förlossningen, man har kanske inte rätt personlighet tillsammans.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment