Att strålas med bebis i magen är inte jättefarligt för den. Men när jag ska börja strålas (det är ingen panik, viss väntetid och operationen ska läkas) kommer bebisen att vara 32 veckor, så då är det också helt ok att ta ut den, inga stora risker. Så i början av november är det nu planerat kejsarsnitt! Vi hoppas mest på 6 november som är vår bröllopsdag och flaggdag, förlossningsläkaren skulle kolla om det gick men vanligtvis är det onsdagar som är standard, dvs den 7 november. De flesta planerade kejsarsnitt i trakten sker i Norrköping, men det här kommer att vara i Linköping, mycket för att det är så tidigt att bebisen ändå ska vara kvar på sjukhuset ett tag.
Även om jag helst skulle vilja ha nästa år (känner en massa fler bebisar som ska födas då) känns det helt ok att den kommer ut snart. Precis som kejsarsnitt inte är min dröm, men helt ok. Troligtvis får den sedan ligga i kuvös, och det tar ett tag att få igång amningen, men ändå, väldigt mycket under kontroll/kommer att gå bra.
Den medicin jag äter är ok när man är gravid, men den påverkar bröstmjölk mera. Då finns det en annan medicin jag kan byta till.
På måndag ska vi få göra ett till ultraljud. Jag kommer inte att behöva göra sockerbelastningstest eftersom det inte varit några diabetesantydningar med de tidigare bebisarna, min pappa har visserligen nyligen fått åldersdiabetes men väldigt mild och den här bebisen ska ju ändå snart ut. Och sockerbelastningstest är ju inget man längtar över.
Vi kommer också att få träffa barnläkare och få höra mer om vad som vanligen händer med bebisar de tar ut v 32.
Så det var ett väldigt bra besök, en bra läkare. Annars är jag som sagt väldigt fram och tillbaka, idag har jag varit mer åt ner-hållet men jag har sovit på dagen två gånger, så kanske blir det bättre imorgon. Hockeyresultatet från igår är ju väldigt trist, det kanske är det som är anledningen (gissa vad jag håller på)
eller så är jag lite småförkyld också, eller så är det bara en slump.
No comments:
Post a Comment