Jag har känt mig bättre både igår och idag, även om jag inte är det en hel dag, utan vilar i perioder. Idag ska vi prata med en barnläkare från neonatalen, bra eftersom vi har mycket frågor om de för tidigt födda barnen. Det är ju också så att i böcker och broschyrer om kejsarsnitt står inget (eller mycket lite) om för tidigt födda barn, och i böcker om för tidigt födda barn står inget eller mycket lite om kejsarsnitt. Det är nog (på vissa sätt väldigt tur) väldigt ovanligt att behöva göra kejsarsnitt tidigt för att mamman är sjuk.
I morgon ska vi träffa en läkare från neurologen, jag tror för lite efterprat efter operationen. Även där har vi en del frågor, hur läkningen går, hur det är med svullnaden och ärret. Jag ska också träffa en kurator, det känns bra. Vi har träffat henne förut, men då hade jag inte samma behov av att prata med henne. På vissa sätt vill jag ju helst prata med någon jag känner bra - men om det handlar mycket om att gråta över mina jobbigaste känslor vill jag ändå inte direkt lasta Jan-Erik med det, utan jag tror en kurator blir bra. Ändå pratade jag och Jan-Erik bra igårkväll, utan att jag tokgrät. Att gråta ut är ju bra, men det är också jobbigt. Om man gråtit ut en gång tror jag kanske det är lättare att prata vidare med andra, och sedan gå vidare.
No comments:
Post a Comment