Mer om hur jag mår nu

Jag mår fram och tillbaka. Det känns bra att mina känslor börjar bli starkare, även om jag gråter mer. Ev av sjukdomen, och av en av medicinerna blir jag väldigt trött och sover mycket. Sover frukost, och är sedan som piggast fram till lunch, sedan tröttare på eftermiddagen. Vissa dagar mår jag sämre.

Mer saker som är sämre med mig, antingen pga några hjärnceller försvann i operationen, eller att hjärnan fortfarande är lite svullen (i så fall blir det ju bättre snart) är
- Jag är argare än jag var förr
- Jag är inte lika intelligent som jag var
- Jag minns inte allt så bra, särskilt är namn lite svårt. Fast ganska bra minns jag, iallafall om jag kan fråga någon.

På vissa sätt är jag ledsen för mig, men mest för min familj och mina vänner. Min man får ju väldigt mycket att göra, med allt för barnen osv. Och han är förstås ledsen för mig. Barnen är det ju också synd om, även om de verkar rätt ok just nu. David frågar "ä du huk mamma?" "ja" säger jag. "ka du till hukhuset?" "nej". Sedan är han nöjd med svaret. Simon har frågat väldigt lite, men han lyssnar en del på andras/andras barns frågor. Vi har fått en broschyr om hur man kan prata med barnen som var bra, vi ska också skaffa Pernilla Stalfeldts "Dödenboken", för Simon gillar Bajsboken och Hårboken som vi har.

Det är förstås också väldigt synd om min mamma, särskilt som pappa är så dålig - ännu sämre just nu, han ligger på intensivvårdsavdelningen. Dock säger sjukvårdspersonalen att pappa kommer att bli bättre, först så de kan åka hem (bor vid ett mindre sjukhus men han kan ligga där när han är friskare) och sedan kan han bo hemma igen. Vi får väl se. I det läget känns det också bra att min sjukdom inte är jättebråttom. Och att de var här eftersom Linköpings universitetssjukhus är så bra, personalen har också varit superbra både mot mig och mot pappa och oss anhöriga.

På torsdag ska vi träffa förlossningsläkare, och fråga/prata en del om vad som gäller för bebisen. Vad vi förstått hittills är det som sagt vi som får välja om den ska vara kvar i magen eller ska kejsarsnittas. Jag är nog för att den får vara kvar, men vill också att min man ska få bestämma till stor del. Fördelar med att ha kvar den är att den blir större och bättre, och att det inte blir så jobbigt för maken. Nackdel är kanske att jag i vilket fall kommer att bli väldigt trött av strålningen, och ännu tröttare med bebis i magen. Om man kan amma när man blir strålad vet jag inte riktigt, och det kanske man inte riktigt kan så lätt en 30 veckors bebis heller.