Davids ord

Mamma = mamma
pappa = pappa
memme = nappen
Brrr = Brum, bil, motorcykel, flygplan
Ofh = ost
wofh = juice
Oo = Olle
Ii = Isak

Vad säger ...
fåret? Bäbä
hunden? vovov
katten? ao
hästen? ihihii
kossan? uo

Suzukiäventyret, del 2

Så är det dags för Simon att börja spela. Min föräldrakurs avslutas med Blinkakonsert, med alla barn som åskådare. Både Simon och lillebror David står framme hos mig på scenen när jag spelar.

Jag lånar en sextondelsfiol av en kollega som också har Suzukibarn, och Simon är ivrig att prova. Vi övar på hur man håller, och Simon spelar ”jättemycket ljud” genom att spela på alla strängarna på en gång. Vi övar ”fiolhanden” och ”stråkhanden” varje dag när vi gå i sicksack till förskolan. Simon har bestämda åsikter om hur han vill spela med fiolen, och om han vill göra som jag föreslår eller som han tycker själv. Jag spelar ”Tuffetåget Ture, tutar glatt till Sture”, men Simon vill helst spela ”Bä bä vita lamm”.

Vi har våra första individuella lektioner med Silvia, som berättar vad strängarna heter (ekorren, apan, draken och grodan). Silvia och jag spelar ”Tuffetåget Ture” och ”Juice och smörgås”, men Simon vill inte spela. Att göra fiolgryta och röra med stråken är däremot roligt. Pasta, ris, sås, kniv och gaffel blandar vi ihop och smakar på.

På gruppspelslektionerna, när vi spelar med våra nya fiolkompisar, växlar Simon mellan att avvakta och iaktta nära mig, och att vara med i gruppen, göra som Olof (ledaren) och svara på hans frågor. Han talar också gärna om vad han vill spela: ”Bä bä vita lamm”, eller ”Apan som fastnat med sin svans”. Den senare ställer till vissa problem då varken Olof eller jag förstår vad han menar. Det visar sig att Simon hört den i dataspelet om Ludde som just nu är populärt. Nästa lektion kan jag spela den för Olof så han också kan lära sig den, och Simon är nöjd.

Efter ca 10 veckor börjar gruppspelet hitta sina former. Simon har fastnat särskilt för två av fiolkompisarna, Ludvig och Vera, och vill åka hem till dem och leka. Vi föräldrar har bytt telefonnummer, vi får väl se om det kan gå att ordna. Barnen börjar lära sig ungefär vad som gäller på gruppspelet, och kan sjunga med lite i låtarna, hittar sina fiolhänder och stråkhänder, och vet vad strängarna och fiolens delar heter. Vissa barn, särskilt de med storasyskon som redan spelar, kan spela med i de första rytmerna. Andra spelar lite som de tycker (dit hör Simon), och några föredrar fortfarande leksaksfiolerna.

Hemma kämpar vi (jag) för att fiolen ska fram varje dag, och att Simon ska spela på den. Ibland svårt att få till med en Simon som bitvis är mycket trött efter förskolan. Lite draghjälp har jag av lillebror David, som gärna vill spela. Så turas vi om, jag försöker hitta på lekar som har med fiolen. Springa medan någon spelar, stanna när det tystnar. Se hur många leksaker man hinner plocka upp medan mamma spelar ”Tuffetåget Ture”. Räkna hur många gånger tåget tutar. Spela som en brandbil: ”Skynda dig det brinner”.

Än så länge är fiolen mitt projekt, det är mitt initiativ som får med Simon. Frågar man honom vill han inte spela hemma, och inte följa med och spela med fiolkompisarna eller Silvia. Att stanna på förskolan eller hemma lockar mer. Men väl där verkar han trivas, och brister i gråt när gruppspelet är över.

För vårterminen har jag två mål: Att fiolen ska fram varje dag, och att Simon till sommar ska spela någon rytm eller melodi. Än är det en bit till båda, men jag kämpar på!