Genusbegreppet

Simon är i färd med att upptäcka begreppet genus.

På förskolan har de funderat kring hur man vet vem som är pojke och flicka, hans förskollärare har sagt att det är vanligt att de i början nämner håret, det är något med håret som avgör. Just nu har Simon också lite längre hår, han vill inte klippa sig och det är hemskt fint tycker vi, och har pratat om att det kommer att bli ännu längre.

En dag sa Simon: När jag får så långt hår så att det räcker ända ner till golvet, då blir jag en flicka.

I morse hade han en annan fundering när han och jag var på toa: Mamma jag vill att du klipper ditt hår så du också blir en pojke precis som jag. Då kommer det du kissar med och bajsar med bli en snopp och en rumpa.

Tjejvasan - träningsdagbok

Torsdag 25/1: 5,5 km i Sya
Lördag 27/1: 8 km i Sya. Anmälan till Tjejvasan
Söndag 28/1: 9 km i Sya.

Tisdag 30/1: 7,5 km i Olstorp

En ny fas

Slut på föräldraledigheten. Förskola, arbete. Det är dubbelt.

Simon på morgonen: Ska jag gå på dagis idag? Det vill jag!
När jag hämtar: Dumma mamma, jag vill inte gå hem. Jag vill stanna kvar på dagis hela natten.
Kompisen frågar: Ska vi leka mamma pappa sjörövare? Simon: Jaaa!
Den lilla, trygga, gruppen med fyra barn och en underbar förskollärare, som ser alla fyra, och hjälper dem att utveckla gruppkänsla. De andra barnen och förskollärarna som vidgar vyerna. De intensiva fantasilekarna, som inte avbryts annat än för att äta. Torsdagarna i skogen.

Och när jag hämtar. En Simon som är jäääääättetrött. Som bryter ihop minst tio gånger från dagis via biblioteket och hem. Som nästan somnar vid middagen. Men som ändå vaknar av sig själv nästa morgon och säger "jag vill gå upp nu", och hinner spela dataspel före frukost.

David, som saknade mamma myyyyyycket den första månaden, minst. Som hittade tryggheten i nappen och vagnen. Som var så utåtriktad och självständig innan, som blev så kramig och sjalsugen under inskolningen. Nu lägger han själv nappen på hyllan när vi kommer till dagis. Hjälper till att bära in Simons saker. Sedan är han igång och hör knappt när jag säger hejdå. När jag hämtar hinner han knappt hälsa, sedan måste han busa vidare med sin femåriga kompis, som konstaterar att "han tycker om mig jättemycket", och ritar teckningar som hon ger till David.

Jag själv på jobbet. Vad mycket mer man hinner på 75% jämfört med 50%! Jag trivs och gör nytta. Men vad korta eftermiddagarna blir, biblioteket och sedan hem och laga mat är max vad man hinner. Efter maten, lite disk och sedan någon timmes lek innan man måste börja dra sig mot sängen för att barnen ska hinna sova ordentligt (även om David inte har fattat att han skulle vara piggare på morgonen om han somnade åtta istället för halv tio). Fiolen, hur ska man hinna allt?

Snart sätter sig nog rutinerna. Det blir ljusare ute också. Hoppas Simon inte ska behöva vara så trött om eftermiddagarna - han kanske borde sova middag på dagis? Vi grubblar, provar och går vidare tills vi hittar vår melodi. Jag vill leva i nuet, och uppskatta det vi har. Jag är världens bästa mamma och vi har det så bra.

Nyårsönskningar för alla föräldrar

Inför det nya året önskar jag att alla föräldrar ska kunna sluta be om ursäkt för hur de gör som föräldrar.

Att de ska kunna göra väl genomtänkte – och mindre genomtänkta – val, och stå för dem och kunna vila i sina beslut.

Att de inte ska behöva be om ursäkt för att de ammar länge – eller inte alls. För att de samsover – eller har barnen i egna rum. För att de använder tygblöjor – eller engångsblöjor. För att barnen går på förskola – eller är hemma. För att barnen har begagnade kläder – eller nya märkeskläder. För att de bär i sjal – eller använder vagn. För att barnen gillar Lego – eller tygdjur. För att barnen har napp – eller suger på tumme. För att de brinner för en fråga – eller inte tycker den är så viktig. För att de gör på ett sätt som passar i deras familj.

Jag önskar att alla föräldrar ska kunna ompröva sina beslut när de inte fungerar för deras familj. Att de utan prestigeförlust eller ursäkter ska kunna prova nya idéer, som kanske passar barnen och dem bättre. Eller som ger dem ännu fler idéer om något annat, ännu bättre.

Och så önskar jag att alla föräldrar ska få sova gott.